Mina arbetsförhållanden såg något annorlunda ut på den tiden. Jag talar förstås om innan jag flyttade upp till huvudstaden. Det var när jag var 21 år som flyttlasset gick. En helt annan tid och en helt annan jag. Ni vet, de där klyschorna man hör. Så var det verkligen.
Jag kommer att fokusera på tiden innan flytten den här gången. På tiden då jag, som 18-19-åring arbetade dubbelt i hembygden. Jag arbetade på flyttfirma i Lidköping och jobbade med flyttstädning i Skara. Ja, faktum är att det var på samma firma, så helt och hållet var det inte två jobb. Det var bara det att jag, redan då, var så otroligt arbetsvillig. Kanske ett ord man inte ska använda om sig själv, särskilt inte i arbetsintervjuer. På mig stämmer det dock så väl överens så jag gör det ändå.
Så, flyttfirma i Lidköping och flyttstädning i Skara alltså. Det var min verklighet under ett par års tid. Faktum är att jag tror att det var ganska precis 2 år som jag sysslade med det där. Det går att kolla upp men det orkar jag inte nu. Skulle jag däremot ringa min gamla mor hemma i Lidköping och fråga hur länge jag jobbade på flyttfirman skulle hon ha stenkoll. Hon skulle kunna denna period på klockslaget i stort sett. Det var dessutom hon som fått mig att börja jobba med flyttstädning i Skara också. Det är dock en helt annan historia.
Vad gör ni när ni ser hur ert liv passerat i en sådan oerhörd fart? När ni blickar tillbaka och ser hela er värld swisha förbi utan att ni kan göra något åt det? Jag behöver råd. När jag tänker på tiden då jag jobbade med flyttstädning i Skara så känner jag mig knäsvag. Hur kan det vara 25 år sedan? Hur är det ens möjligt att det kan vara så? När jag tänker på tiden på flyttfirma i Lidköping – och alla underbara personer som jag arbetade tillsammans med där – då känner jag nästan för att aldrig tänka på det igen. Det gör lite för ont.
Måste det vara såhär? Kommentera gärna!