Mamma och pappa har bott i sitt hus i över 60 års tid. Det är hissnande att tänka sig. 60 år i samma kåk. 60 år i den villa som jag och mina syskon föddes och växte upp i. De har bott där när jag flyttade efter att jag tog studenten. De bodde där när jag var ute och reste och prövade att bo på andra sidan jorden i omgångar. När jag pluggade, när jag fick jobb, när jag skaffade partner. När vi två valde att skaffa vårt första barn, och andra barn, och tredje barn. När det äldsta barnet skaffade barn. Ett barn som nu är 16 år (vilket i sig känns helt bisarrt!). Under alla dessa år så har mamma och pappa vankat av och an i den där kåken, och de gör det än.
Någonstans visste jag och mina syskon att vi skulle få utmaningar när de blev äldre, och mycket riktigt. De är båda 90 år gamla och vi har utsett olika hjälp-områden. Själv har jag fått trädgårdsarbete och hjälp med stopp i avloppet. Stopp i avloppet kanske inte låter särskilt dramatiskt, men tro mig: det innebär mer jobb än man kan tro. Jag glömde förstås att nämna att huset fyller 100 år i år. Rören och avloppen har inte bytts på 50 år. Det innebär en hel del stopp i avloppet, kan jag meddela.
Ibland känns det som att det är det enda jag gör. Telefonsamtalen från mamma kan komma precis när som helst på dygnet. För några veckor sedan ringde det klockan 2 på natten. Efter att ha oroat ihjäl mig för både föräldrar, barn och barnbarn i några sekunder lyfte jag luren.
- ”Jaha, nu var det stopp i avloppet igen. Jag försökte med varmvatten som du sa men det går inte för det verkar som…”
- ”…jag kommer” sa jag och lade på luren.
Hur kan det vara möjligt att få så mycket stopp i avloppen? Hur bär de sig åt egentligen? Under det senaste halvåret har jag varit där säkert 10–15 gånger. Det är stopp i avloppen i köket, i toaletten, i duschen, i badkaret. Det är till och med stopp i avloppet i källaren, där de inte har satt sin fot på 6 år. HUR är det möjligt?
Som present på 100-årsfirandet av huset valde jag att kontakta proffs på stopp i avloppet. De lovade att komma redan nästa vecka. Håll tummarna för att det går vägen!
Jag orkar snart inte längre!