I min familj tycker vi väldigt olika om barndans. Jag ska beskriva hur detta uttrycker sig. Först och främst ska jag nämna bakgrunden en aning, så att ni får ett grepp om vad jag snackar om:
Så, jag och min hustru har tre barn, varav två av dem är i rätt ålder för att syssla med det som kallas för barndans. Det är himla roligt. Ja, i alla fall om ni frågar några av oss. Skulle ni råka fråga andra om vad de tycker om barndans så skulle det låta annorlunda. Våra två äldsta barn har nu börjat med barndans. Jag tillhör det lag i familjen som är glada över att det blivit såhär. Nu kommer jag att beskriva våra olika inställningar till barndans, en person i taget.
Låt oss börja med min fru. Hon är skeptiskt till barndansen. Delvis beror detta på att det är längre avstånd mellan hennes jobb och den aktivitet barnen sysslar med. Det blir längre till barndansen än det var till gymnastiken. Förutom detta så tror jag att det finns lite affektion inblandat. Hon är nämligen gammal proffsgymnast. Att de nu har börjat med barndans innebär att gymnastiken har fått konkurrens. Detta är bara mina spekulationer men de stämmer alldeles säkert.
Vi går vidare till vår äldste och barndansens nya stjärna: Stellan. Stellan är förtjust i dans. Så har det varit så länge han har kunnat stå upp. Nästan innan det. Musiken har alltid flödat genom honom och att han skulle vara glad i barndans är lika väntat som.. Ja, som något annat väldigt väntat. Han älskar skiten, rent utsagt. Detta är något som gör mig väldigt glad.
Ilsa är inte så gammal än, men hon försöker. Detta gäller inte bara barndans utan med allt hon tar sig för. Hon gillar att åka till dansen, det ser man på henne. Frågan är bara hur mycket det handlar om barndans och hur mycket det bara handlar om att hon vill komma ut och göra saker. Det är inte alltid lätt att veta skillnaden. Jag är nöjd när hon är nöjd, i alla fall.
Vi avslutar med mig. Jag älskar att barnen har börjat hålla på med barndans. Varför? Det finns två förklaringar som helt och hållet går i klinch med min frus aspekter. 1) Det är närmare från mitt jobb till barndansen. 2) Jag är f.d. svensk mästare i dans och därför älskar jag att mina barn ser ut att vilja föra arvet vidare.
Frågor? Ös på i kommentarsfältet!