Det var en förvirrande tid för Robert. Han hade aldrig trott att han skulle bo i Stockholm, och än mindre att han skulle jobba med fasadrenovering där. Det fanns liksom inte i världsbilden. Inte när man kom från Mjällby och nästan aldrig hållit i en hammare. Men arbetsklass behövdes i storstaden och då var han en av de första att tacka ja. På den här tiden hade man inte så många val, och fasadrenovering i Stockholm lät stabilt i hans öron.
Sagt och gjort. Tåget tuffade på genom det svenska landskapet och han såg fält av gult bytas mot träd och tillbaka igen. Hur långt var det kvar egentligen? Han kände sig exalterad, både på att se Stockholm men också på fasadrenoveringen. Vad var det egentligen för bransch? Han kunde inte påminna sig om att han någonsin hört att någon arbetade med det där hemma. Det var säkert en grej i Stockholm, fasadrenovering, tänkte han.
- ”Nästa, Centralstationen!” sa konduktören när han klev in i vagnen.
Robert kände att det gick ett rys genom kroppen. Han kunde inte till fullo härröra varifrån det kom. Det var nog en känsla av att vara exalterad. Det kändes så. Stockholm verkade stort och fasadrenovering skulle nu bli det okända. Ända fram till dess att han gjorde sin första dag, vilket var på måndag, skulle det nog kännas så. Kanske också längre. Han visste inte. Han visste ingenting.
När måndagen sedan kom och han steg upp ur sängen i mosters gästrum alldeles för tidigt var nervositeten kvar. Den hade eskalerat. Tänk att han vaknade i Stockholm av alla städer och skulle jobba med fasadrenovering av alla branscher. Hur sjutton hade han hamnat där?
Ja, han kunde förstås hela historien om hur det gick till. En person hade talat med en annan som hade talat med en tredje och behovet av fasadrenovering i Stockholm nämndes. Robert kastade sig in i konversationen som en igel och lyssnade och pratade och erbjöd sina tjänster. Han kan ha överdrivit sin kompetens och kunskap. Kompetensen inom fasadrenovering och kunskapen om Stockholm kan ha skruvats upp – men det är spelets regler. Det kryllade inte direkt av arbete i Sverige 1953. Det gjorde det verkligen inte.