Inlägget kunde man tro skulle handla om hälsokontroll. Så är inte fallet, inte direkt i alla fall. Det kommer att angränsa till ämnet men jag känner att berätta om hälsokontroll är lite för privat – även för mig! Det kommer istället att handla om vägen till min hälsokontroll. Det var nämligen mycket som hände då.
Först och främst ska jag nog klargöra att jag var lite nervös. Jag är inte hypokondriker men jag har sådana tendenser. Det var värre förr, det ska verkligen tilläggas. Ja, förr i världen kunde jag vara oerhört rädd för minsta lilla skit som hände mig. Hälsokontroll är läskigt eftersom en sådan syftar till att peka på just fel på mig själv.
Så, nervös var jag när jag lämnade min port och gick iväg mot bussen. Ungefär 50 meter från porten mötte jag en granne som jag aldrig sett så långt bort från huset. ”Nej, men hej!” sa hon och ”Nej men hej!” svarade jag. Hon frågade hur läget var och vart jag var på väg i samma andetag. Jag sa att jag var på väg mot hälsokontroll. Då ska sägas att jag övervägde att just inte berätta om det. Hälsokontroll känns ju som sagt lite privat och kanske inte något jag vill att min 60-åriga granne ska känna till.
”Nämen vad spännande!” svarade hon något förvånande. Jag vet inte riktigt om jag skulle säga att en hälsokontroll är ”spännande”. Vad fan är det som är spännande med en sådan? Att man får veta om man klarar sig eller inte? Det är ju helt absurt. Jag spelade förstås med och sa ”Ja, jo. Det blir det ju verkligen. Jag går på hälsokontroll en gång om år..”
- ”Det gör jag med! Jajamensan, en hälsokontroll om året håller doktorn på stan” sa hon som om hon själv trodde att det rimmade.
Hon var lite hysterisk, det ska sägas. Det finns lägen då jag, i sanning, uppskattat att tala med henne. På väg mot en hälsokontroll med lite smått ångest i bröstet var inte ett sådant läge. Inte alls faktiskt. Nej, nu ville jag bara vara ifred så jag skyllde på att bussen snart skulle komma och rusade iväg ner mot parken.
Magkänslan var sådär, det ska verkligen erkännas. Hälsokontrollen kom närmare och med den kom också tankarna att bli mer intensiva och, tyvärr, även mörkare. Jag ska inte skylla detta på min granne men mitt samtal med henne hjälpte verkligen inte!